Långt inlägg. Hemma igen!

Hemma igen och mår betydligt bättre! Jag funderar på hur jag skall kunna beskriva min sjukhusvistelse på rätt sätt under denna covid-19 pandemi.

Lite läskigt var det att ligga i ambulansen in till sjukhuset och veta att convid-19 och jag kommer att vara på samma sjukhus.

Jag kom till Sös nya akuten som var en upplevelse mot den gamla. Varje patient fick ett rum innanför skjutbara glasväggar😮inga patienter i de långa korridorerna som tidigare. Personalen använda visir, munskydd och skyddskläder. Munskydd ficka jag i ambulansen för att ta på mig när jag flyttades till mitt rum genom sjukhusets korridorer.

Jag fick ligga kvar på akuten första natten, personalen fick verkligen jobba, det var 100 inskrivna patienter. Alla var inte misstänkta covid-19 utan blandade diagnoser. Jag var nog en jobbig patient den natten. Jag behövde bäcken rätt ofta, kände att personalen upplevde det jobbigt. Fick " tillsägelse " att inte ringa så ofta på larmknappen. Men vad gör man,? När jag inte klarade av att ta mig till toa själv? Det blev en jobbig sömnlös natt. Allt som hände den natten, skall jag nog inte skriva om. Men en sak upplevde jag , alla har inte lika värde som alla vill framhålla. De tog många blodprover, ingen visste vad jag hade för sjukdom. Jag hade feber som började med kraftig frossa, huvudvärk, lite ont i ryggen på högersida. Covid-19 kan tydligen visa sig på olika sätt. Efter att klarat mig igenom denna för mig ganska otrevliga natt, fick jag besked att jag skulle läggas in. Då började det snurra till i huvudet. Har jag covid-19😯 Inte möjligt, har varit så noga inte träffat någon, utan suttit helt isolerad med gubben. Jag kom upp på en fräsch nyöppnad avdelning med utsikt över bl a Tantolunden. Där fick jag också uppleva vissa saker som att all personalen som jobbar inom vården nu, är mycket nervösa och rädda. Det kanske inte är så bra, för även patienterna är rädda, nervösa och då blir det dubbelt upp. Jag kan ta ett ex. som inträffade. Jag borstade tänderna i sängen ( kunde inte gå upp ur sängen utan hjälp ) larmade och dörren öppnades, du har larmat.

Ja! Personen, jag får inte komma in till dig utan att byta kläder😯. Jag behöver bara en mugg med vatten svarade jag. Vederbörande person skrek åt mig att stänga min mun ett flertal gånger. Inte så lätt med tandkrämslödder runt hela munnen, Jag skall ta på mig skyddskläderna först, svarade personen. Gick bara en liten stund, dörren öppnades och det kommer en tom mugg inkastad. Muggen skulle väl landa i sängen med det blev på golvet. Jag löste frågan själv. Tog mitt eget glas, fyllde på med äppeldricka och sköljde munnen och spottade ut det i glaset.

Snart knackade det på dörren och in kommer personen fullt utrusta med skydd. Det första personen såg var mitt glas. Det blev en utskällning varför jag gjort så. Nu måste detta glas kokas, fick jag veta😯

Nu var jag tvungen att fråga vederbörande varför denna reaktion. Jag talade om att jag har inte covid-19 alla tester är negativa. 😮 Är de??? Ja! Måste jag kolla upp🤔 Då började jag undra vad är detta? Är inte uppgifterna OK som jag fått. Snart knackade det på dörren igen, och in kommer samma personal men med ett helt nytt bemötande och mycket lugnare, personen hade kollat upp mina uppgifter👌 det kändes skönt.

De fanns också tillfällen då det var trevligt när personalen kom in och inte behövde ta på sin skyddsutrustning, och verkligen talade om hur de kände lättnad.

Nu har jag fått uppleva insidan av pandemin och hoppas att covid-19 snart är över. Hoppas och tror att de flesta förstår och följer rekommendationerna även under semestern tills covid-19 klingar av och vi alla får tillbaka våra liv.